kal – Sida 2

Haiku 89

Precis där under. Det mörka lurar alltid. Intill. Nära. Rädd.

Det luktar illa Ruttet, före detta liv Behövs för levnad

I ett rum fullt av främlingar känns tomheten alltid större än

Ljuset säger: vår! DU KAN DRA ÅT HELVETE, svarar vinden då

Skoavtryck i snön berättar historier längs promenaden

Vid det här laget vet man vad man ska säga för att passa in

Fart märker jag mest när vi accelererar eller bromsar in

Hej, hejdå, hejdå Jag tar farväl för ofta Hallå, hallå, hej (fritt efter Peter Brodericks Hello to Nils)

Var är natthimlen? Jag ser den inte längre. Ljus bländar ljuset.

Faller långt, långsamt Träffar kanten, krossas Balkongen skyddar